Tornedalen och myrmarker

Långt ute i ingenstans, utefter en grusväg ligger Heikkamavuoma. En dammäng där myrslåttern upphörde under 1940-talet. Vi gör vårt första stopp, drar på oss stövlarna och traskar ut. De gungar bland starrarterna och i mitten flyter bäcken lite förrädiskt gömt av grönskan.

Dammluckor och översilningsarmar. Sjöfräken, strängstarr och vattenklöver.

Höladorna påväg ner i sankmarkerna men än står de där och stoltserar.

Vasikkavuoma (bilden ovan), den som sägs vara den största sammanhängande slåttermyren i Norden. Vacker och stillsamt.

Andra dagen. Berget Jupukka med utsikt över myr- och skogsmarkerna. Över högsta kustlinjen och betat av får. Vi satt här i lä och skåda utsikten, drack sedvanligt nykokt kaffe. Ett lugn som man saknat.

Nedanför, på Poronmaanjänkkä-myren som Jan Elveland, vår exkursionsledare inventerat på 70-talet. Öppna små håll i myren som börjat växa igen, förrädiska för en naturguide ute på äventyr och där, helt plötsligt står de där framför fötterna. Kärrbräken, på den nordligaste växtplatsen. Vissen och brun.

Lite här och var, myrbräckan i konstrast mot purpurvitmossan och alla de andra galet många olika vitmossor.

Tredje dagen for vi och hälsade på fjällkor, får och grisar vid fäbodarna i Hanhivittikko. Kollade på växter och prata med en glad herre.

En sista anhalt ut på myren, spångad var den inte på 70-talet när jan’e var där och inventerade. Men pinnarna stod kvar där han placerat ut dem i inventeringen av blåsäv. Herren berätta glatt hur han tillsammans med sin mamma tagit prover ur myren och nog hitta vi till samma ställe vi också.

Ner i myren, inte längre än en meter ner och ur provkärnan kunde vi urskilja växtdelar, tusentals år gamla. Att tänka sig hur de en gång växt på samma ställe och vilka djur som gått där och spatserat vid den tidpunkt, det är svårt och tankarna flyger iväg.

Blåbär, lingon, nordkråkbär och tranbär. Men sannerligen väldigt dåligt på hjortron. Tre dagar runt runt på myrar och nog har jag uppskattat de allt.

Tillbaka i Kiruna, imorgon drar videoföreläsningarna igång igen – hela veckan. Det är så galet kontrastrikt att jag blir lite snurrig.

I övermorgon får jag besök från storstaden, de ska minsann bli roligt!