Kliver ut, vinden ruffsar till i håret och slitna blad från en tuff sommar far runt i luften. Färger, utsikten – som en enorm pastelltavla. Runtomkring och överallt. Jag omfamnas av hösten och myser omkring i tjockare tröjor.
Mörkret faller, dimman tätnar och i fönstret fladdrar stearinljusen från dåligt tätade fönster. Gatlycktorna tänds och med en kopp varmt, ångande te sjunker jag ned i soffan.
Drar filten över benen och slappnar av. 
Precis nu är hösten som allra vackrast. Precis här och nu. Innan höstrusket drar igång på allvar, innan snön och mörkret.
Vackert, sa jag det?
Ebbas Fotografiska 