Stångån, Skylten och en kaffe på Steve’s

För mig bär han på en känsla av höstrusk, sena sommarnätter, kärleken och min hemstad. Jag hittar låtarna på Spotify igen, det var ett tag sen och allt liksom slår emot mig med en väldig kraft.

Låten vi lyssna på, natten då det tog slut med första pojkvännen.
Mina första trevande ackord på gitarren.
Promenaderna utefter Tinnerbäcken ner mot stan.
Höstglöd i träden, utefter Stångån.
Sommaravslutningen i nian, på scen med två fantastiska vänner och kanske var det mer hjärtslitande för oss än åhörarna.
Födelsedagskonserten i Cloetta Center, telefonsamtalet till slätten.
Katedralskolan, NVmusikprofil. Konserten, jag bakom gitarren och öppningsakten.
Alla timmar mellan Linköping och Vadstena
Cykelturerna till Hangaren
Sena tåg till Norrköping, kvällsbussen mot Vånga.
Sommar.
Uppgångar, nedgångar.

Dagen då jag flytta.

Så länge jag minns och genom mitt tonårsliv där nere på slätten, uppväxten. Nog har musiken följt mig åt och för en stund faller jag tillbaka. Känner hur minnena kommer närmre och undrar vad det egentligen ska bli av mig?

Det finns vissa dagar,
kanske en dag som denna.
Tillfällen då jag saknar det vi hade.