i called him on the phone and i could hear him smile.

Paus. Försöker hålla in paus-knappen. Fungerar det?

Promenad mot Luossavaara, men inte upp. Nästan förbi och sedan ner mot bostadshusen. Med förvirrad blick, här har jag aldrig varit förut. Tar upp telefonen, förvånad över vems telefonnummer jag fortfarande kommer ihåg. Under samtalets gång hittar jag till mer välkända områden och fortsätter hemåt. Solnedgång, tankar och ett fint leende.

En trappa ner, fest på ”muren”. I rummet mittemot skränar det från ett våldsamt tv-spel. Det är tur att jag har nyckeln kvar till mitt gamla fina rum på övervåningen. Börjar flytta så smått och det ser lite ut som för ett år sedan. Men nu är det inte fettfläckar på tapeterna eller flagor som hänger. Nu – nyrenoverat och fint. Så nytt att de fortfarande håller på att renovera utanför.