Under ett samtal tidigare i kväll med en saknad vän tog jag beslutet för en nattpromenad, vi diskutera lite om norrsken. När de så kom till kritan efter tolvsnåret hann jag inte längre än utanför dörren fören jag skymtade någonting svagt skimrande i grönt på himlavalvet. Ett sträck som blev klarare och klarar, som en enorm regnbåge endast klätt i ljusgrönt över den stjärnprydda himlen.
Svängde bakom grannhuset, lite i skymundan från de allt för nära gatlyktorna. I det fuktiga gräset med blicken uppåt. Så började ett fantastiskt skådespel precis framför mina ögon, mitt inne i stan bland upplysta gator…
Och det fortsatte, det virvlade och dansade. Avtog, tilltog.
Jag, bara ett enda stort leende. Tyst.
Så fortsatte de ett bra tag, tills jag rycktes tillbaka till verkligheten av en bil som körde förbi i en väldig fart.
Bara några få tankar; tänk om jag legat utanför ett tält ute på fjället nu. Men jag har det minsann inte så tokigt här i gräset heller. Tänk om jag kunde dela de här med dig, min vän…
Detta bäddar för en vinter med goda chanser för många norrskensnätter.
Nog kan det vara dags att krypa ner under täcket och sova på saken, för här är det minsann inte sovmorgon som gäller.
Go’natt
Ebbas Fotografiska 