Åt frukost tillsammans med en av mina allra bästa vänner i morse innan jag fick skjuts in till Norrköping av den samme.
På lyxbussen ‘bus4you’ mot Stockholm. Upp mött på centralen och lunch någonstans i Gamla stan. En äldre herre med kvinnligt sällskap fånga min uppmärksamhet och fråga om jag prata engelska, fråga om mina klätterskor som hänger på ryggsäcken som de även diskutera. Med entusiasm och glädje fick jag höra att han själv klättra om sommaren i Schweiz och vintertid handla det om skidor. Förstod jag det helt rätt, en erfarenhet vithårig bergsguide satt framför mig och förde ett mycket trevligt samtal.
Fick ytterligare ett trevlig samtal vid ett övergångsställ i närheten av hötorget med ett trevligt pensionärspar som öppna samtalet med ”är det klätterskor du har där?”
Uppenbarligen finns det mer än bara stressade människor med bittra ansiktsuttryck i staden.
Ja, för två till träffa jag och vi drack fantastiskt gott arabiskt kaffe och pratade sådär som vänner gör.
Nu sitter jag på nattåget, det finns ingen restaurangvagn men som plåster på såren bjuder de på kaffe och annan dricka i vagn 20. Fint! Jag har en burk vaselin som en akut första hjälpen för mina torra läppar, fem satumas och lite juice att kalas på under resans gång.
Jag har dator, film och musik. Har en klump av vemod i magen och jag har en sittplats för 126 kronor. Gladeligen intalar jag mig att det är värt en natt med mindre god sömn och jag har det för tillfället bekvämt och trivsamt.
Stockholm känns stort och främmande, Göteborg var trivsamt och intressant. Linköping är som Linköping när det är som bäst och jag har hört att Kiruna är snöigt. 
Trött men glad
Ebbas Fotografiska 