kväll.

Tänkte mig en kort promenad, gick uselt. För utanför huset dansa någonting grönt. Runt hörnet, bakom sandstensberget i skymundan från gatlyktorna.
Ja, satan i gatan så vackert.

Hela himlen dansa för mig. I grönt, vitt, skiftande i rött. Blicken så högt upp att jag hamna i djupsnön. På rygg – minuter.
Så vackert att tårarna frös till is.

Temperaturen låg, bitande i kinderna.
Kallt!

Månens sken som kasta långa skuggor på marken och jag med en leende blick över allt så vackert. Så, så mycket novemberkväll.

Sent.
Saknar.