Upprörd, frustrerad och fylld med ångest – vart i helvete är mina nycklar!?
Går jag ut så antingen låter jag rummet vara öppet, lämnar nyckeln eller låser och behöver sålunda nycklarna för att komma in igen.

Inne i rummet är jag, finkammat varje liten vrå, helt plötsligt är det mer städat än någonstans. Det här är inte likt mig.
En sista utväg tänker jag efter en timmes frustrerande letande, går med en sista förhoppning mot vinden. Kallt, mörkt och ruggigt.

Jag skrattar till, för i hänglåset hänger en knippe iskalla nycklar. Uppenbarligen allt för hängiven åt julpyntet för att komma ihåg allt där uppe på den kalla, slitna vinden.

Med munterhet tar jag och steker lite pannkakor!
Hejs!