Det liksom gnager mig lite. Att det var så länge sen jag var ute på skidorna, så länge sen kameran var med. Egentligen, om man tar om det där och tänker i realtid så var det inte alls sådär hiskeligt länge sen, några dagar. Innan jul möjligtvis. Må hända, men det berör ändå. Lite som att man börjat skaffa sig en vana och ett behov.
Som att efter en heldag eller flera på äventyr få sätta sig ner i lugn och ro för att redigera och sortera bilder. Hur löjligt det än kan låta så är det ändå som terapi. Lite kvalitetstid, jag och bilderna emellan sen är jag tillbaka på banan igen.
Men istället har jag traskat fram och tillbaka till stan utefter Tinnerbäcken, eller ibland även enda ner till stationen för att hoppas på tur med pendeltågen. Det är några kilometer, på fingrarna räknat möjligtvis till 5-6 kilometer. Sådär lagom. Hade det inte varit för att träffa vänner över en bit mat eller en kopp rykande varmt så hade jag inte på länga vägar trängts mellan svettiga mellandagsrea-intresserade och andra i köphysterin. Eller möjligtvis gett mig på ett ynka försök för att förskräckt rygga tillbaka och inte göra mer än nödvändigt för att traska hem i den oändliga snömodden.
Men det är ett privilegium att få umgås med Linköpingsvännerna och helt oväntat stöta på en av de bättra gamla klasskamraterna i kö in till en biosalong. För den delen bara umgås i huset vid skogen eller hemma hos kära familjen. Så ringer telefonen och jag glömmer Linköping. Har glömt att det faktiskt är redan nu på torsdag det är dags att skumpa fram på rälsen genom landet. Säkerligen med en klump vemod i magen, samma sak varje gång. Men denna gången har jag sällskap från Stockholm hela vägen upp till mitt Kiruna och några dagar framöver. Vi planerar och fixar, lägger på. Telefonen ringer på nytt och verkligheten kommer ännu närmre när jobbsamtalen börjar igen.
Jag är spänd av förväntan och kan tänka mig, eller nästan förväntar mig att det kommer bli en innehållsrik vinter följt av en vacker vår. Trots att jag inte gillar att skaffa mig förväntningar. Men ändå.
Ebbas Fotografiska 