Efter en 13-timmars, helt fantastisk, arbetsdag tyckte jag att det minsann kunde vara skönt att lägga sig i rimlig tid och sova på saken. För att stiga upp i arla morgon. Men det kanske ändå är det sämsta med att bo i studentkorridor. Sämst när man är den till synes enda som går och lägger sig tidigt en lördagskväll. Sämst att folk inte vill acceptera att ” nej tack inte i kväll, jag tar det piano. Jobbar imorgon”

Så nu traskar jag väl till jobbet i minusgrader, snö och långt innan solen gått upp med trötta, trötta steg.
Hejs!