Från rummet på 10:e våningen, genom det enorma fönstret breder delar av huvfudstaden ut sig. Grådassigt och lite sådär så att man börjar undrar hur bortskämd man blivit med fjällvidder och liknande utsikter? Nog är jag nöjd med att bara vara på besök just för tillfället. Så är det.

Kan tycka att det är ganska skönt att promenera ut från hotellet och mindre än en minut senare vara inne i mässhallarna. Att slippa tänka på att man är i en stor och ”skitig” stad och istället bara hänga på Vildmarksmässan. Att få inspireras av andra, möta många härliga individer och få dela med sig av sina erfarenheter. Men även att glädjas över att träffa välkända ansikten.

Som när jag minst ana det stod mina fantastiska föräldrar där framför mig och ett enormt leende spred sig. Nog har jag saknat dem utan att hinna reflektera över det. Men så är det. Åh!

Tack mam&pap för den tidiga födelsedagspresenten, men kanske mest för att ni är just ni och helt oväntat dök upp. Tog en kaffe och bara var för en stund.
En lycklig liten skitunge tackar er av hela sitt hjärta!