Elden som spraka i kaminen, vinden som utanför rycker och sliter i husknutarna. Sorlet från de som fortfarande sitter upp vid stearinljusens sken i Unna Allakas kök. Jag drar täcket längre upp och drömmer mig iväg.
Mitt ute på fjället. Det är blidväder, lappvantar faller från skyarna och vi är först ut ur stugan. På väg. Vi åker över sliriga skoterspår, över vattniga isar och barmark. Det är förmiddag när vi når Abisko och vi far vidare med bilen, när vi närmar oss Kiruna övergår snön mer och mer till någonting gråsvart. Det är tö-väder, det går fort nu. Skitiga snödrivor som kantar vägarna, säkerligen är det mycket tack vare trafiken min inte minst från gruvan. Det känns som det är tidigare än andra år. Men vad vet väl jag, det är min andra vår-vinter här uppe.
Låser upp och kliver nätt och jämnt innanför dörren. Hemma. Det är tolv dagar sen jag sov hemma senast. De två timmarna jag mellanlandade innan senaste fjällturen och den dessförinnan ligger utspridda överallt. De är två timmar av uppackning, ompackning, en snabb matbit och den rotande stressen bland ting för att inte glömma.
Det är tomt i kylskåpet, dags att köra igång en tvättmaskin och i korridoren är det tyst och stilla. Inte många hemma, men de sällskap som bjuds är trivsamt.
På golvet ligger äventyrsboken som jag inte bestämt titel på ännu. Men det finns mycket att skriva in i den.
Har haft så många fina dagar den senaste tiden. I Helags, Linköping, i Unna Allakas/Sjangeli och på resande fot.
Det är sådan fart på grytan att jag har svårt att koppla av.
Att snön som håller på att tina och bara ser så fruktansvärt tråkig ut gör inte saken bättre.
Jag saknar.
Vet inget bättre än att åka söder ut efter påsk…
Ebbas Fotografiska 