Har man i en väldig fart tagit sig upp på Luossas sluttningar, plumsat i snö och har ett par genomblöta skor är det fint att rulla ut liggunderlaget i solskenet.
Det är fint att äta lunch, koka en kopp kaffe och krydda med milslånga vyer.
Det är också fint att traska omkring i det solvarma kråkbärsriset.
Det är vackert och enkelt.
Men tar man sig upp sista vägen mot toppen möts man av betongskelettet av hotellet som aldrig blir färdigbyggt och en väldig vy ut över staden, gruvan och landskapen som breder ut sig. På något vis så har de också sin charm.
Fint!
Ebbas Fotografiska 