Är i Kiruna, tillbaka efter en månad på vift. Lite här och var men mestadels i Linköpingstrakterna. Lämnade böljande rapsfält och blommande syrénbuskar. Mil efter mil blev björklöven mindre och mindre tills de inte alls fanns några spår av späda musöron till blad.

Vattnet här är gulaktigt och smakar dåligt. I kylskåpet hitta jag ruttnande grönsaker och gamla ägg, i affären hitta jag nytt. Med sällskap av Ulrica baka vi Wienerbröd och söndagsfikade. Ja, söndagsfikade en tisdag. Med five-fingers skorna ut i spåret en sväng, genom nya vattenpölar och över leriga stigar. Trötta fötter och jag sjunker ner i min stora säng med en god film och påmins om att solen aldrig riktigt hinner ner innan det är dags för den att gå upp igen.

Det är omvälvande.
Jag saknar,
samtidigt som det känns fint att vara tillbaka.

Det är vackert.