På ön i Stångån vid Tannefors slussar hitta jag dem, bröderna Strömgren. På en röd filt och den nedåtgående solen lysande i ögonen. Två vänner som sätter lite guldkant på tillvaron.

Stångån som slingrar sig förbi Linköping och ut mot Roxen låg blank som om någon aldrig brutit den stilla vattenspegeln.

