Efter midnatt.

Mellan regnskurarna kom en eftermiddag med uppklarnande och en kväll som övergick till natt med en skinande sol. Det är märkligt att just denna kväll av alla kunde tänka sig att bli så vacker. Så vacker när månen skymde solen och skapade en illusion av en urgröpning i solen. Midnattssolsförmörkelse.

Fröken Magnusson pekar ut Keb-massivet.

På baksidan av Luossavaara, i det blommande kråkbärsriset.

Med en värmande, gammal ärvd HellyHansen, ett glass välsmakande rött vin och månen som börja skymma solen finns det absolut ingeting att klaga på. Ingenting. Fint där med sällskap av skyttevännerna. Utsikten från toppen av Luossa där man ser hur avskuret staden ligger, placerat mitt ute i ingenstans. Allt som omger oss här är naturens kärlek och fjällens sätt att få äventyrslusten av sprida sig. Detta ingenstans har i mitt hjärta blivit någonstans.