Börjar sakta inse att det är fredag. Redan. Har bara refererat denna dag till dagen då examensarbetet ska skickas in. Men det är faktiskt fredag, också. Har varit så intensivt senaste tiden att jag nu inser att det bara är en stig in till sängen och om man lyfter på täcker finner man ett litet krypin att sova på. Annars är det kaos. Det blir nog snart kaos i mig också för jag känner på mig, det börjar krypa i kroppen av känslan. För när jag kollar på väggarna, ligger på rygg i sängen och tittar ut genom fönstret, på molnen utanför så förstår jag att det är separationsångest.
Jag ska flytta.
Säga upp boendet.
Lämna Skytte,
lämna Kiruna.
Och här sitter jag och läser igenom inlägget och blir alldeles berörd…
Ebbas Fotografiska 