Efter en strålande dag slöt vi upp och i tyskens gamla opel for vi, med rutorna nervevade, norr ut. Tillslut stanna vi där Låktajåkka rinner under vägen som norrut leder mot Norge. Kanske var det min tur att undra vad jag gett mig in på!?
Men när vi med varma kängor och kortbyxor uppåt, lämna de gröna björkdungar och fortsatte över snöfällt kändes det inte mer än rätt att vara just här just nu.
Hjortron, fjällgröna, krypljung och många många andra växter stod i blom, klädda i det vackra kvällsljuset.
På Joans begärna slog vi läger på en fjällsluttning med midnattssolsläge. Middag avnjöts med milslång utsikt och ett glas rött.
Vindstilla, näst intill myggfritt och ljudet av de långa malmtågen som slingrar sig fram genom landskapet.
Närmsta berget hör till Riksgränsens backsystem, där bakom ligger Norge och mörkare än såhär blir det inte denna juninatt.
Under en klar och ljusblå himmel somnade vi. Ljumna vindar som smekte anskitet och där låg jag och såg hur solstrålarna sakta letade sig fram till oss.
Frukostutsikt mot Vassijaure och fjälltopparna bakom.
En kopp kaffe och grillade mackor med stekt korv. Sämre kan man ha det.
Medan Joan sov på bakom en sten, tog sig jag och Emil på toppäventyr.
Sannerligen en toppenkänsla.
Lukten av solsemester spred sig där på de sluttande fjällhederna – svett och solkräm.
När vi var åter kom Joan på benen och vi begav oss in i dalen.
Här, här under kan man bo…
Tur, att man inte stod i vägen när denna bumling, antagligen ganska nyligen, fått för sig att släppa sin trygga plats där uppe på bergsväggen och studtsa ner och lämna stora groppar efter sig.
Känner på vattnet i Trollsjön, konstaterar att det är isigt.
En kopp kaffe vid Trollsjön och sommarvärme i luften.
Stekt korv till lunch.
Glad tjej peppar för bad. 
Och de må jag säga, ett uppfriskande premiärdopp för året. Nöjd. 
Whiskey on the rocks.
Så lämna vi Trollsjön bakom oss och traskade åter i Kärkevagge. Vi både såg och hörde dunder från laviner och stenras som kom ut över klippkanterna.
En välbehövlig paus i skuggan.
(ut)slagna hjältar tillbaka i lägret.
Uppfriskande känsla vid jokken. 
En hermelin fann intresse i vår matpåse där i snön.
Fint ska de vá och givetvis gott.
Grabbarna tog sig på topptur medan jag låg där på rygg i gräset med en god bok och nöjt av stillheten. 
En efter en flöt de in, molnen. Kallfronten var åter och drog sin slöja över landskapet. 
Frukostsällskapet. 
Långbyxorna på, neråt från fjället med en helt fantastisk sommarhelg i ryggen. 
De 11 milen tillbaka mot Kiruna. Nöjda med en toppenhelg och alla glatt rödbrända.
Att få vandra och vara i en miljö som bjuder på tre årstider på en och samma gång är något jag aldrig tidigare upplevt och det har varit kul att få göra det mer er grabbar.
Ebbas Fotografiska 