Ledig dag, skyarna regntunga och ryggsäcken på. Med lätta steg, tralland på väg. 
Genom instängande ängsbjörkskogar med sin grönska upp mot hedmarkerna och kalfjället i sikte.
Uppåt, uppåt, mera uppåt. Utsikt.
Och där på en sluttning, en hallmatta av fjällsippor, som ingången till de fantastiska lugnet som jag bara finner där. Där på fjället. 
Enkelheten. 
I den lilla butiken vid Gåsenstugorna med sina fantastiska stugvärdar och en stillhet lång ifrån otrevlig. 
På avstånd ser man hur vackert ensligt de ligger belägna, de små stugorna. Med utsikt mot Sylarna och Helags.
Efter en god natts sömn är benen fulla av spring och nedför, mestadels nedför med en rasande fart.
Rotar i russinpaketet, stannar till och inser att här, här trivs jag.
Men så tar trädgränsen vid och stigen slingrar sig genom landskapet. Det är vackert, men det är inte samma känsla som skänks där på vidderna.
Tar paus, precis innan grusvägen tar vid. Får sällskap till en rykande kopp kaffe.
Så trillar jag in på stationen lagom till lunch och hinner sova några timmar innan arbetet börjar.
Det är fint.
Fint att får vara här.
Här precis just nu.
Ebbas Fotografiska 