Det är länge sen nu, sen jag såg den. Stjärnhimlen. Jag flyter på en våg av en skön känsla av att omgivingen byter skepnad, från alla de vackra lila och vita blommorna som gett plats för de fantastiskt solgula.

Hade jag glömt bort myggen blir man återigen påmind när man där ute på myrarna klaffsar med hjortronkletiga fingrar och viftar frenetiskt för att kippa efter andan utan att svälja en och annan mygga. Ja, för hjortronen lyser som guld innan blåbären riktigt fått färg och än en gång förvånas jag av hur snabbt det går.

Dvärgbjörkarna börjar redan så smått att skifta i gult på fjällsluttningarna och jag ser fram emot den klara och friska höstluften. Det känns som att det inte är på ett allt för långt avstånd nu. Det märks i arbetet att det är högsäsong, att många är lediga och att det finns många som vill njuta av sommaren till fjälls. Ibland glömmer jag bort att det är sommar vi har bland regntunga moln och låga grader. Men emellanåt skiner solen upp, värmer rejält och man blir påmind om sommaren. Men hur fort har den sprungit ikapp och förbi mig i år egentligen?

Jag har det fint här på fjället,
kom gärna förbi och hälsa på.

Fjällrävsskådning.

Longboard på vägen från stationen och ut, ut mot verkligheten.