Så som det är.

Det känns som att jag blivit dålig på att hålla kontakten. Har inte längre någon större koll på vad som händer i världen. Tittar inte på tv, lyssnar inte på radio. Skriver inte längre så många inlägg här. Jag lever i min lilla bubbla. Jobbar och står i, gör vad som faller mig in på ledig tid. Njuter och omfamnar fjället. Ibland är det fruktansvärt fint att sova.

Ser hur världen, min förkrympta lilla värld, sakta bytter färg, känner hur världen för tillfället tappar intresse för mig och mitt. Känner lite hur jag hinner med att bara få vara. I min lilla bubbla har världen krypt och ibland saknar jag utanför.

Jag ber om ursäkt för att det blivit så.
Blivit så att det kommer konkreta saker i vägen.
I vägen för sådant som finns där utanför.

Och jag har inte glömt.
Inte glömt dig.

Vill du mig någonting finns jag här i fjällbubblan.
Det är närmre än du tror.

Jag trvis här,
trivs så himla bra.

Lämna en kommentar