Samhället slår emot mig, det känns lite ovanligt och när jag klev av tåget i ånge slängs en berusad man av samtidigt. En timme i Ånge, vilket sällskap man fick… Vaknar upp i Umeå, solsken och världen där utanför blir hela tiden ljusare. Från grönt till gult. Aspar lyser och tindrar som små solar i kontrast till de gulbruna björkskogarna och de brandgula myrmarkerna. Det är så vackert att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen, jag vill bara springa rakt ut i det och omslutas av allt. All höst som sprider en sådan glädje inom mig att jag inte kan tagga ner. Det är vackert helt enkelt.
I Kiruna och det är fantastiskt att träffa dem igen, galenpannorna och de finfina på Skytte, där som varit hemma men som ska packas ihop och flyttas. En plats att komma tillbaka till så länge de är kvar.
Packar upp allt som en gång packades för att rensa och packa om. En hög för spara, en för kanske, en för bortskänkes och en för sopporna. Det river och sliter i mig, svårt att göra sig av med någonting man tycker om men som man inte riktigt har någon användning för. Materiella ting, vad är väl det!?
Även fast det är lite svårt så är jag nu,
jus nu glad.
Jag är glad av en enkel lycka
att vara här just nu.
Ebbas Fotografiska 