Tillslut lyckades vi köpa flygbiljetter till Chiang Mai, sent om kvällen lyckades vi lösa resan till Bangkoks flygplats och kunde nöjt dricka öl på Ting Tong bar med reggea live innan vi somna gott med gecko-ödlorna skrikandes från alla håll. Tidigt om morgonen åt vi en sista frukost på den mysiga restaurangen vid havet innan en kvinna i silvrig pick-up svängde in på gården. Först ville hon inte ha med oss men efter ett telefonsamtal gick det utmärkt. Lämnade fram den lilla lappen om att vi ville bli av släppta innan vi kom in i själva stan så vi kunde ta en taxi till flygplatsen. (Vanligtvis går det bussar från Koh Chang till flygplatsen, men alla tidiga bussar var fulla.) Så vi tog oss till färjan i en väldig fart i bilen utan fungerande säkerhetsbälten, över vattnet och efter en tio minuters tur stannade kvinnan till vid en stor öppen byggnad och sa ”You change”. Efter tio minuter rulla en vit minibuss, kvinnan gorma ”Now! Now!” och vi hoppa in med våra saker. Bil efter bil körde han om innan han svängde in på en sidogata och även han sa ”You change, you change” och pekade mot en buss bredvid. Så for vi vidare tillsammans med nio andra passagerare mot Bangkok. Mitt på motorvägen stanna han till, öppna dörren och sa ”you change, taxi. Ariport”.
Nöjda med att vara framme med gott om tid för check-in tog vi en matbit på Magic food corner. En timme efter att planet hade lyft segla vi in över Chiang Mai och i mörkret for vi med taxi på vägar och tvärgator innan vi tillslut stod utanför White House där vi nu för tillfället bor.
Man skulle kunna säga att jag redan gillar staden.
Ebbas Fotografiska 