Har velat skriva många gånger sen senast, men det har alltid kommit någonting i vägen. Men vi är i VangVieng just nu. Landade tidigare idag med expressbuss från Luang Prabang, lite mer än två timmar senare än vad den snabba bussen skulle anlända. Höll mig hårt i sätet framför, men höll ändå på att trilla av stolen, både på grund av alla kurvor och det dåliga väglaget men även på grund av de fantastiska utsikterna uppe bland molnen och nere i dalarna.
Men det vore oförskämt att inte berätta om Bamboo Nest först innan jag fortsätter.
Efter två nätter i Chiang Rai blev vi upp hämtade i en Jeep från någon gång för länge sedan. Den thailändska landsbygden växte fram för varje kilometer vi la bakom oss, ett landskap färgat av solnedgången och en väg som blev krokigare, mindre, brantare och sämre tills utsikten framför oss tog andan ur mig. En av de vackraste stjärnhimlar jag någonsin skådat växte ovanför huvudena på oss och mörkret blev så tätt inne i bambuhyddan att de inte gick att urskilja handen framför ansiktet.
Vi åt frukost med utsikt över risfält och djungelbeklädda berg. Genom djungeln gick vi på äventyr med en karta ritad på ett linjerat papper tills vi kom fram till Akha hillhouse. Kändes exotiskt med en by mitt ute i ingenstans men varefter vi traskade genom byn falnade det. Paraboler, stora bilar och så en väg ut mot verkligheten. Men vi fann det vackra vattenfallet och spanade ut över te-plantage i den stekande solen. Tillbaka på Bamboo Nest blev vi återigen omhändertagna och det fanns gott om tid att göra mest ingenting. Tre nätter stannade vi innan vi fick skjuts in till Chiang Rai igen.
Tog en buss mot gränsen och innan vi riktigt hann förstå det stod vi i Laos med varsitt 30-dagars visa. Åt en sen lunch i sällskap med en fransk fotograf på väg norrut i landet. Våran plan blev att fara medströms på Mekongfloden medan hans var att följa floden norrut. Vi får höra att det pågår ett knarkkrig norrut på floden men han verkar inte så nedslagen av det och när vi skiljs önskar vi varandra all lycka.
Två dagar åker vi slowboat på floden och det finns mycket att titta på, mycket tid att fundera på annat och äntligen föll det första regnet på länge.
Framme i LuangPrabang hittar vi tillslut någonstans att bo, men det är dyrt. Nästan allt i staden är dyrare än någon annanstans i landet. Genom att göra ett uttag på en ATM är man helt plötsligt miljonär, men de dröjer inte länge förrens pengarna flyger iväg när magen kurrar och strupen blir torr. Vi får oss skandinavisk frukost och det är filmfestival i staden. När mörkret faller ser vi en dokumentär om det första fotbolls laget från Laos som deltar i Gothia Cup i Göteborg. Om livet här och där hemma i Sverige, om det hemliga kriget som fortfarande dödar folk i Laos och jag vill varmt rekommendera denna film – On safer ground.
Så lämnar vi Luang Prabang för Vang Vieng och ni sitter vi här på ett kafé och laddar för morgondagen.
Ebbas Fotografiska 