Vi är kvar i Vang Vieng och det mest bara blev så. Det är enkelt när boendet kostar mindre än en BigMac och det finns mycket att se.
Spendera ett par dagar vid Sleeping Wall, precis vid Nam Song floden. Fantastiska kalkklippor och bra klättring i skugga. Trevligt folk och hud som flagnar.
Runtomkring staden tonar bergen upp sig och det är ett fantastiskt landskap. Fick hör att på cykelavstånd finns det fina grottor att nå. Så vi hyrde ett par cyklar och trampa iväg. Bara någon kilometer senare mötes vi av ett litet bås där vi behövde betala 2 000 kip var för att passera och 2 000 kip för att få ta med cyklarna (2 000 kip är lätt omräknat 2 kr, så egentligen är det inga pengar). 100 meter senare får vi inte passera bron med våra cyklar, så vi går så till fots mot grottan. Grottan som visa sig vara grottor och en flippflopp som enkelt lagades med silvertejp i de mest branta partierna.
Någon dag senare är vi på väg mot en annan grotta och färden går över ett risfält och vi möts av många korta små kossor som glatt hoppar förbi. När vi närmar oss grottområdet står där en man som vill ha pengar för att släppa förbi oss och vi kan inget annat göra än att betala 20 000 kip för att slippa bli jagade när vi försöker klättra över taggtråden och komma in på området. Men grottan är fantastisk och det är roligt att klättra upp för alla stegar upp på toppen av kullen och känna hur svetten bara rinner av en. Utsikten är fantastisk och det är fint att bara sitta för en stund.
På Tims önskelista stod tubing, så det var precis vad vi gjorde igår. Efter ungefär 2 km i en tuktuk släpptes vi av tillsammans med många andra och med varsina uppblåsta inner-ringar från traktordäck gled vi fram på Nam Song floden, tillbaka mot staden. Floden som är kantad av barer som gör allt för att locka in de som glider fram. Slänggungor, gratis sprit och annat kul. Tyvärr lyckades solen inte riktigt kämpa sig igenom molnen men det blev en hisnande och minnesvärd dag.
För en stund glömmer man bort att det är i vackra och natursköna Lao man befinner sig när man om kvällen kryper upp i en av alla de träsoffor med många kuddar för att äta middag. På nästan varje restaurang finns det sådana soffor och på nästan alla finns det en eller flera tv-apparater som visar antingen vänner, family guy eller south park. Det finns mer västerländsk mat att äta än det finns lokal. Men så är Vang Vieng också den staden i Lao som visat att det faktiskt finns nattliv.
Vi äter långfrukost, det är snart dags att gå tillbaka och packa ryggsäckarna för snart rullar bussen vidare…
Ebbas Fotografiska 