Last climbing day and I start to realized that i’ve been climbing to easy after not been falling the last routes. And I have realized that i’m always start to speak English, even to Christina.
Det ar lite knasigt, men det bara hander numera. Det blir en liten omstallning tillbaka till svenskan och jag kommer nog att sakna alla konversationer pa engelska. Har hangt ganska mycket med Christinas gang fran New Zeeland och det kommer bli lite tomt. Det kommer ocksa bli lite markligt att inte heja pa folk man moter, samtidigt som man undrar vart man prata med den manniskan senast, for att sa inse att man varit har lange nog for att bli igenkand. Samtala om dagens handelser och morgondagens planer.
Det ar nagonting alldeles speciellt med Ton Sai, over pa Railay de kallar oss for hippies. Kanske har det med klattringen att gora, for det ar en speciell vanlighet hos dessa manniskor. Jag gillar stallet, but it’s time to move on.
I’m leaving Ton Sai for Bangkok.
Ebbas Fotografiska 