Sitter nere vid polen, har ätit en långfrukost i gott sällskap av Tim och bredvid mig har jag fortfarande kvar en slurk av en svalkande kall kokosnöt. Solen skiner och Bangkok är varmt, +30 grader-någonting och bullrigt. Bangkok känns oroväckande stort.

Lämnade Ton Sai med ett leende på läpparna i sällskap av Christina och hennes härliga gäng i förrgår. Spenderade en halv dag i Ao-nang innan jag tillslut fick åka med i bussen mot Bangkok, eller det var väl inte direkt bara en buss utan snarare fem olika som vi bytte till med jämna mellanrum och med ganska varierad väntetid. Klockan 06.30 vakna jag upp i en kall buss och inser att jag inte alls är framme i Bangkok som jag borde varit en timme tidigare. Två timmar senare landar jag så tillslut och i vimlet av trafik, människor och byggnader hittar jag Tim. 

Det är lite ovant att bo i ett rum med solida väggar och att inte höra grannen hosta. Att det finns elektricitet dygnet runt och att det finns både en fläkt som snurrar i taket och AC om man så behagar. Sakta återvänder medvetandet till livet utanför bubblan på Ton Sai.

Det är dags att börja se sig lite om i storstaden men bara tanken på fjället gör själen lugn igen.