Vi är på väg ut över gårdsplanen och det plaskar för varje steg som vi tar, gårdsplanen som låg så frusen igår. Ska det verkligen vara så? Snön som ansamlats på taken påverkas starkt av tyngdlagen idag och glider sakta närmare den kritiska punkten att slå i marken, flera hundra kilo blötsnö man inte vill få över sig. Ska det verkligen vara så? Det läcker in genom ett fönster som inte är gjort för att öppnas, ska det verkligen vara såhär?
Inte ska det väl regna på fjället i februari, för det ska väl egentligen inte vara såhär?
Trots att det är lite oväntat och trots att man redan nu kan ana att det kommer ligga ett istäcke äver fjällen om ett par dagar där man om man vill säkert kan glida fram på skridskor, så känns det bra. Det har egentligen ingenting med vädret att göra, utan jag tror mer att det har att göra med att det känns så fantatsiskt enda in i själen. Jag har vaknat glad i två veckor, somnat med ett leende på läpparna.
Det är fint när enkelheten är ren och skär lycka.
Ebbas Fotografiska 