En liten bit Östersund.

Det är med tåg jag lämnar Åre tillsammans med några av kompisarna på fjället. Det snöar lätt över vidderna och vi gungar i takt med tågets rytm iväg mot inlandet. I Östersund är det dags att byta tåg, men jag stannar, kramar om och säger hejdå vi syns snart igen.  Det är en gråmulen slöja som lagt sig över staden och det regnar lite lätt blandat med yviga snöflingor. Vi går omkring på gatorna och nere på torget stöter vi på traktorer, lokalproducerade ostar, små lamm och män som är ifärd med att tävla i motorsågning. Vi hamnar på teater, det är trevligt och trots att det är hemskt duktiga så får jag inte ihop alla bitar. Om kvällen gör vi egna vårrullar hemma hos Johan&Jennie och jag trivs fint i deras köksoffa.

Ett stenkast från staden, uppå en liten kulle finner jag utsiker värda sitt namn. Jämtländska skogar och där i fjärran, snövita fjäll. Om kvällen håller solen sitt grepp om landskapet och färgar det ljuvligt i sina mjuka toner. På åkrarna syns både räv och rådjur, ifrån buskar och träd hörs ljuva toner av fågelsång och i den lilla dungen blommar mängder av blåsippor.

Vi tar oss ut, en bra bit från staden till en plats där lodräta bergväggar tycks växa rakt upp ur skogen. Det är en plats de kallar Stugun, nära till älven och med ett riktigt härligt solläge. Gör några trevande attacker mot väggen, vissa går bra mycket bättre än andra men jag blir glad utav att bara få vara här. Fint med utepremiär för klättringsäsongen.

Och även om det kanske inte blir övervägande mycket klättring blir det storartat med fika och grillad korv. Det är fint att få känna lukten av skog, känna solen värma mellan grenarna och få lukta hur mycket rök som helst. Det ska huggas ved och det ska vara lite manligt också. Det är härligt att hänga med grabbarna.

Tar oss i kragen, borstar bort kaksmulorna, lyfter fötterna och kliver uppåt. Letar efter flera väggar och högt uppe, nära toppen hittar vi en vi kan tänkas gilla.

Det är utsikt så det skriker om det, väggen är aningen svaig, lite fuktig här och var, men annars ganska dåligt om grepp. Utmärkt! När väl fokus dyker upp sitter de och den härliga känslan dyker upp med efterföljande fika, såklart.

Jag får tillfälle att göra min första multipitch, utsikterna är andra och de ligger ganska så centralt. Vi hänger mycket utomhus och det känns ganska så självklart. Knopparna på träden håller på att slå ut och omgivningarna verkar sprudla av liv.

Det är fint att bli sittande utanför huset i kvällssolen och vara. Denna plats med öppna vidder kan vara en av de vackraste jag mött på länge och jag är glad att få dela utsikterna.

I skymningsljuset som kommer sent är vi ute på djurspaning. Barfota, tyst men ändå ingen skymt av den, men spåren av tänder mot träd, de stora byggda dammarna verkar tyda på att bävern ändå finnas i krokarna. Kanske sitter den förnöjt tillbakalutad någonstans och spanar in oss. Vem vet? Men kvällsluften är frisk och dofterna fräscha. Myrmarker, frusna fötter och jag kan se skogen på ett annat sätt efter veckor på fjället. Jag undrar varför jag inte uppskattat de såhär mycket tidigare?

Jämtland tycks ha tagit mig med storm, inte bara fjället utan även skogslandskapet. Jag försöker sätta ett finger på vad det är, men de skakar så mycket att jag inte klarar av det. Det berör och det rör sig bland tankarna. Det är dags att lämna detta vackra landskap, med sina fina människor och sent går tåget norrut. Jag är så när på att hoppa av…