18 maj.

Ute, på väg någonstans och jag väljer att kliva av cykelvägen och ta raka spåret in i den blommande skogen. Fyller lungorna med luft och slappnar av. Någonstans sitter en koltrast och trallar sin allra bästa melodi.

På marken bland myllret av myror i solsken, trötta men fortfarande blommande vitsippor.

På en bänk under ett blommande träd trycker jag i mig en Magnum. Det knaprar sådär härligt som jag minns det, härlig choklad, mjuk och söt vaniljglass. När den väl tar slut, efter lite kämpande, mår jag sådär smått illa.

Under ett annat blommande träd med en snart utläst bok.

Och så, på vägen hem efter att ha varit på väg någonstans känner jag hur kvällen lockar fram alla de blommande trädens ljuva dofter. Det känns fräscht och det är kul att se att någon har haft lite lycka med kärlekslivet.

 

Lämna en kommentar