Jag väntar nästan en timme extra, men när vi väl har kommit över bortförklaringar och ursäkter är vi på väg och det är fint att prata om allt och inget i en bil på väg. På väg mot Ågelsjön, fenomenet helg har återuppstått och jag är glad att få återse många fina vänner igen. För nere vid Lilla Berget håller de precis på att rigga när vi kommer trallande och solen den skiner. 
Hela naturen skiner i en vacker nygrön nyans, sjön ser lockande ut och det är kul att vara tillbaka en sväng. 
Det är ett stort och härligt gäng som samlas vid udde om kvällen. Vi grillar, kanske framförallt eldar och snackar fruktansvärt mycket gojja. Det är som det brukar och det är som att tiden stått still. När mörkret lagt sig och fåglarna tystnat kryper vi ner i sovsäckarna och låter natten ha sin gång. Om morgonen vaknar jag tidigt och flyttar ut till hängmattan, härifrån har jag utsikt över den stilla sjön och känner väl hur morgonsolen börjar värma.
Det är någonting speciellt med att få äta frukost utomhus och någonstans ifrån hörs fiolspel. Solen är stor och varm. Vi fyller dagen med klättring och det går ruskigt bra. I bilen hem pratar vi gamla fjällminnen och spånar på nya.
Det är fint med mellansäsong, men det finns stunder emellanåt när jag saknar kompisarna på fjället oerhört.
Ebbas Fotografiska 