Jag blir sittande vid köksbordet om morgonen. Tittar i kylskåpet, tittar i frysen, tittar ut. Sätter mig ner, tittar ut igen.
På baksidan, på sidan som vätter ut mot Tinnerbäcken och ekarna som står i blom, breder sig den stora orörda gräsmattorna ut. Där finner jag mig själv en stund senare tillsammans med morgonkaffet, några mackor och tidningen. I ett hav av maskrosor med solsken och svalorna som seglar uppe i det blå.
Det är som att ingen vågat, eller haft tid att röra sig på dessa gräsmattor. De flesta tycks följa de anlagda stigarna och cykelvägarna. Det verkar finns så mycket annat viktigt att göra än att bara vara, utomhus…
Hade jag några planer för dagen har jag glömt bort dem och fortsätter att glida på en ”jag-mår-så-himla-bra-våg”.
Ebbas Fotografiska 