Till vackra Stegeborg, som alltid har varit så stillsamt. Det var det, till en början men efterhand blev det fler och fler klättrare. Den lilla platån överröstes med folk, trångt och nära på lite farligt med tanke på läget. Frustrerad och aningen besvärad tugga jag i mig en pastasallad, tappade intresset för att trängas och somnade i solskenet. Vi lämnade klippan, fler än jag lite irriterade på folks okänsla.
Till Brevik, sommaridyllen vid Slätbaken. Klätterfeelingen titta fram igen och solen sken gladeligen ikapp med lugnet.
Så avrundades en vacker kväll med ett dopp och middag i Stegeborg, på den trivsamma krogen vid vattnet med goda utsikter.
Ebbas Fotografiska 