Göteborg.

Kollektivt tog jag mig ner till Göteborg, på Centralen träffa jag henne och vi åkte pendeltåg till Lerum. Buss vidare, en liten paus hemma hos och så en kort promenad. Så stod vi där framför klipporna och bara log i solskenet.

Med nyladdade batterier tog vi oss tillbaka och stannade en heldag. På cykel kom en gammal fin vän farande och tillbringade dagen vid klippan med oss.

Frukost igår, hemma hos, innan vi lämna Majorna med spårvagnen in mot city. Människorn blev fler och fler, likaså butikerna kom allt tätare. Tillslut blev det för mycket för mig och jag vände just när jag klivit in i en butik, till bredden fylld av krimskrams och tjafs. I andra butiker insåg jag att det fanns precis samma ting här som de i Linköping och Åre, säker på alla andra ställen också och förstå hur mycket det måste finnas av varje vara då. På bussen tillbaka mot Linköping satt jag frustrerad och arg innan jag somnade. För ska vi rädda värld, som så många pratar om, är de verkligen inte såhär vi ska göra det. Så mycket som produceras, transporteras och konsumeras. Så mycket som ska säljas och så fruktansvärt mycket annat tjafs. Butiker tillbredden fyllda med saker som egentligen inte behövs, som nog oftast bara blir stående och som nog kunde gjort sig bättre som den råvara den var från början.

Kanske är det svårt att förstå vad jag menar? Men jag blir så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen och jag blir så less på att människor är så korkade. Jävla kommersiella och kapitalistiska samhälle.

Men annars så, på med dojorna och ut i regnet.
Snart flyttar jag ut på fjället igen.
Som jag längtar.