Dimman kom och la sig som ett lock även igår kväll och den låg kvar om morgonen. Ännu tätare blev den lagom till frukost och älven utanför, den hörs men syns inte. Fortfarande ligger den tät och det kanske är såhär det är att bo i ett moln? Det är hursomhelst fint att bo högalpint och telefonen tappa jag i skurhinken. Tja, det går väl lite upp och ner med klantigheterna, telefonen har lagt av men kul, det har jag.
Mina nya löpardojjor, bara en månad gamla, har börjat ge upp hoppet, släppt i limningen. Mina fivefingers är fortfarande trasiga sen förra sommaren och eftersom jag är ledig tänker jag springa igen. Det får bli den bästa lösningen som går att fixa med dessa förutsättingar, för några kängor äger jag inte och stövlar funkar dåligt att springa långt i.
Det kan väl inget annat än att lösa sig?
Ebbas Fotografiska 