Från det att Kapten Röd klev på scenen vid åttatiden igårkväll dansade jag mestadels. Till Kaptenen, till Alina Devecerski, till The Hives och tills tröttheten hann ikapp. Vid midnatt fick jag uppleva Presidenttalet på Storsjöyran, fyverkeri och en hysterisk och lyrisk publik. En halvtimme senare stod Winnerbäck på scenen och jag mindes hur bra vi tyckte han var för år sedan. Nu undra jag vart den känslan tagit vägen och gick för att äta kolbulle med gott sällskap i hällregnet istället. Halv tre somna jag i tältet, halv fem ringde klockan och kvart i sex väntade jag fortfarande på morgontåget. Vid nio klämde jag en snabb frukost på Ulvån innan jag packa om till lilla ryggsäcken, knöt skorna och insåg att med dessa stela dansvader kommer det bli en utmaning. Men jag fann löpflowet och landade hemma på stationen lagom till lunch, lagom för en dusch och lagom för att börja jobba.
Nu är jag precis lagom trött för att säga god natt och hoppas på att jag hinner vila upp mig lite inför nästa ledighet. Skönt att vara tillbaka på fjället igen men oj vad Storsjöyran överraskade. Det är fantastiskt hur mycket man egentligen kan hinna med på en tvådagarsledighet, bara man vill. Så den tackar jag för!
Ebbas Fotografiska 