6-11 aug – Med en returbiljett till Kiruna

Jag är tillbaka i Kiruna, staden där allting på något vis började. Mitt första egna boende, mina första år på universitetet, mitt första jobb och mina första norrskensnätter. Det finns mycket som hände första gången här – guidade turer, turskidor, exkursioner, myrmarker, förälskelsen till fjället och ensamturer. Så inte konstigt att det känns lite märkligt att vara tillbaka. Stan är sig tillsynes lik, några gamla vänner har hittat varandra, flyttat tillbaka till vart de kom från eller vidare. Fått tillökning och bildat familj, andra bortresta och de jag tappat kontakten med.

Jag sitter på gamla favoritfiket inne i stan, drar ut på en svalande kopp kaffe och funderar på vad jag ska ta mig för. Jag är här för att jobba några dagar på Fjällräven Classic och det finns många nya ansikten att lära känna.

Jag packar ihop mina grejer, dubbelkollar flera gånger att allt är med, kollar igenom de två kartongerna jag lämnar efter mig, tar krukväxten under armen och stänger dörren. Paserar förbi min gamla dörr där mustaschen fortfarande sitter kvar sen någon fest för länge sen och säger farväl. När ytterdörren går igen säger jag återigen “hej då” med rösten fylld av vemod, min gamla cykel står fortfarande lutad mot husväggen, aningen rostigare än förra gången. “Så detta är farväl på riktigt” tänker jag när jag promenare ner mot stan, nu när även Ulrica packat sina prylar och flyttat härifrån. Detta kommer aldrig att bli hemma igen. När jag traskar ner mot tågstationen utefter Hermelinsgatan, förbi Direkten och Sibylla, förbi badhuset, Trägårn och den korta gågatan med utsikten över fjället flashar många minnen förbi. En klump fastnar i magen. Förbi Folketshus, ner till tågstationen och när tåget lämnar perrongen känner jag att jag även lämnar någonting annat efter mig än bara Kiruna, det Kiruna som en gång var mitt. I sittvagnen luktar det svett och skitiga fjällvandrare, ljudnivån är hög och jag längtar hem. Tåget rusar förbi myrmarker prydda av polarull och de djupa skogarna, jag är äntligen på väg hem och som jag längtat. Hem till mina på fjället och till de som får min värld att glittra av solsken.