Nu får det vara slutplockat med bär för den här säsongen tänkte jag senast igår, men vad gjorde jag inte på vägen upp och hem till Sylarna? Jo, jag plockade saker. Inte bara bär utan även kantareller. Det blev en långsam tur upp med låg temperatur, mössa och vantar. Välkommen kära höst tänkte jag gång på gång där jag gick i mina egna tankar. Med mina trasiga skor, med en icke fungerande mp3 i bröstfickan, med en kamera som mist sitt linslock och med en mobil som behöver lite ström. Den kalla nordanvinden blåste på i ryggen och jag titta avundsjukt på tältarna nere vid älven och tänkte att det där kunde varit jag, om inte mitt tält blåst sönder tidigare denna säsong.
Jag traska på med min lilla hjortronhink i ena handen och i spåjme hade jag tagit på mig så pass mycket kläder att om jag bara öppna ostbågspåsen och tog några krokar fick den plats i ryggsäcken. Jag kastade in några i min redan ostfyllda dubbelmacka och tog en stunds paus innan jag tralla på igen. 
Hemma åt jag mina kantareller smörstekta med renskav samt en stor tallrik med fil och hjortron därefter. Tänk att mat kan smaka så gott och tänkt att få ha möjligheten att få äta sådant som man plockat själv och så. Ja tänk vad mycket man hinner tänka på emellanåt.