Maten kryddas med färsk basilika som plockats från krukan i fönstret. Där bredvid växer bokstavligen chili och paprika fram. Till middag bjuds det på nybakat bröd och alltid en sallad. Till kvällsfika äter vi ikväll hemgjord gräddglass och mörkret trycker utanför. Mörkret som döljer de tunga regndropparna och temperaturen som sjunker. Mörkret som skymmer bergen runtomkring och som för en stund får mig att glömma utanför. För här inne gror värmen och skratten rullar.
Om två veckor är säsongen över, ryggsäckarna packade och rummet här står tomt. Det börjar bli dags för fjället att få vila, andas ut och sakta läka de sår som alla dessa kängor skavt. Få ruva tryggt på alla dessa minnen vi delat med det.
Fjället tindrar i höstens alla färger och snön den faller från och till. Runt husknuten traskar renarna omkring och över massivet drar molnen ständigt in. Under dagen har vi varit utan el och tystnaden har sjungit i öronen, stearinljust och halvtaskiga ficklampor har fixat biffen, där det behövts.
Helikoptern kom med veckans leverans och fyllde på lagret. Det kommer kännas tomt och jag kommer att sakna det. Sakna det där vardagliga med att bo och jobba på fjället. Men mellansäsongen är faktiskt inte här ännu och än har vi dagar kvar tillsammans. Det känns fint.
Ebbas Fotografiska 