Vindskivorna är uppe för fönstrena och dörrarna låsta. Vi har tagit oss ner från fjället och avrundar säsongen nere på Storulvån tillsammans med alla de andra fjäll- och stugvärdarna i området. Det är fint att ha alla samlade på en plats men det känns vemodigt att säsongen tagit slut.
Det känns som en evighet sen vi skottade fram sommarentrén, som vi kunde skåda solen sjunka bakom Blåhammarkläppen i fantastiska färger och de första blommorna titta fram. Det känns länge sedan nätterna var långa och ljusa, länge sen vi sprang sönder våra löparskor och som hjortronen glimmade på myrarna. Ändå känns det som att sommaren sprungit ifrån oss väldigt väldigt fort.
Jag är så fruktansvärt glad att få vara en del av allt det här, av att få vara tillsammans med alla dessa fantastiska människor och det är underbart att få bo på fjället, känna de friska vindarna.
Det finns inget tvivel att jag kommer att sakna Sylfamiljen men det är en fin känsla att veta att man får återvända om några månader igen. Återvända när allt återigen är vitt.
Mot nya äventyr!
Ebbas Fotografiska 