De färgsprakande träden har som över en dag tappat sina blad, ligger tillrätta på marken under trädens en gång så ståtliga kronor. Staden tappar färg och det har börjat blåsa motvind. Regnet känns allt kallare, det värmer med vantar och människorna liksom försvinner in i sig själva.
Jag har försökt att njuta av allt som är, trots att jag räknat dagarna. Det är härligt att springa i regnet, fantastiskt att ha vantar när man cyklar och jag gillar verkligen att cykla. När kylan trycker sig på längtar jag än mer till vintern och det har blivit många timmar på café tillsammans med goda vänner. Det har varit skönt med en liten paus.
Men nu har blivit dags att ge sig av, möta nya vidder. Det sista ska packas, jag kommer att grubbla över om jag fått med allting, kommer kolla efter passet gång på gång. Återigen kommer jag kolla om passet, flygbiljetten och plånboken är med. Några plusgrader kommer bytas till tropisk värme över ett dygn.
Sommaren var fantastisk, jag och en väldigt god vän gjorde en vandring i slutet av säsongen, läs gärna här och ta del utav ett vackert minne.
Resfeber? Skoja inte!
Ebbas Fotografiska 