Svetten rinner utefter ryggen och ryggsäcken trycker mot axlarna. Med Skytrain från flygplatsen in till Bangkok, byte till Metro och kliva av vid tågstationen. 50 minuter senare lämnar tåget stationen, alla fönster är nere och fläktarna i taket på full fart. Det är sen kväll, natten strömmar in genom fönsterna på det slitna tåget. Taket är gräddvitt, eller var en gång, väggar, golv och säten är mintgröna. Sittplatserna är lite väl hårda efter timmar av stillasittande på flyg och andra platser. Men jag är glad att få vara här, på äventyr med dessa två godingar.
Timmarna tickar sakta på, så kackerlackor passar på att krypa omkring varje gång tåget stannar till. Det finns tid nog att sluta akta sig för dom och inse att de inte går på en, att de inte är farliga om än bara lite obehagliga.Det finna gott om tid att titta på mycket.
Sakta kommer morgonljuset, dimman lättar och den tropiska värmen gör sig återigen påmind.
Till min och Christinas lycka kommer det en dam som säljer färsk frukt och vi köper ananas båda två. Vi fortsätter fram bland djungelbeklädda berg och bruna floder. 15 timmar tåg har hunnit bli 17 timmar innan vi kliver av, framme i ett varmt Chiang Mai. Vi hinner inte långt innan någon kommer fram och säger kom och bo på vårt hotell. Varför inte tänker vi och hänger på. För det finns en hake med alla platser och det är ju den att man ska boka en tur via dem för att få bo flera nätter. Vi tar det billiga rummet, det är fräscht och kallduschen är fantastisk efter allt resande.
Promenerar in till the old town, äter någon slags kombinerad frukost-lunch-middag, för det känns som en evighet sen vi åt ett ordentligt mål mat. En Pad Thai och en mangoshake senare är vi på väg mot Saturdaynight market. Det finns mycket av det mest, det är fruktansvärt mycket folk och dofterna blandar sig i näsan. När vi känner oss för trötta för att gå och för trötta i rumporna för att sitta tar vi oss tillbaka och somnar gott i varsina sängar.
Klockan tio i tio på morgonen knackar någon på vår dörr. Ska ni stanna en natt till? frågar han, och det bestämmer vi oss snabbt för att vi gör.
Nu gör vi ett försök att anpassa oss till den lokala tiden och går för att äta en sen frukost.
Ebbas Fotografiska 