Sitter på rummet, utanför är det mörkt och kväll. Svettas, det gör vi mest hela tiden, speciellt idag då någon fick den briljanta idén att vi skulle hänga vid poolen. Mitt på dagen. Vi bor billigt, 150 Baht per person och natt. Gratis internet, pool och medan vi är ute på äventyr om dagarna ligger solen på och förvandlar rummet till en liten bastu. Typ. Inte så tokigt va?
I förrgår klev vi upp tidigt, åt frukost och anlände i precis lagom tid till klätterklubben och transporten till Crazy Horse Buttress. 40 minuter senare klev vi av, där mitt ute i ingenstans och bergväggarna tornade upp sig.
Det kändes kul att vara tillbaka och kul att känna igen sig lite mer i området. Vi klättrade en lätt led innan vi kilade vidare och avancerade. Inga jätteprestationer denna dag, men nog hade vi kul där vid The Tamarind Village, en av alla väggar.
Hela området är så välorganiserat med skyltar och plattformar, där fanns till och med en bild på kungen.
Efter en dag i skuggan och det närmsta man kommer friluftsliv här, kände vi oss nöjda och återvände till staden.
Igår klev vi också upp tidigt, åt frukost och blev upphämtade i en vit minibuss. Innan vi lämna staden åkte vi runt och hämtade upp de andra deltagande på denna tur, som vi själva börjat kalla pensionärsturen. När vi bestämt oss för denna tur, till Thailands högsta berg, frågade Christina killen om det var en bra tur. Han svarade med att den turen på sidan bredvid var mycket bättre, för då fick man gå på trekking i två dagar istället och det är väl häftigt. Men vad varmt tänkte vi och höll fas vid vårt beslut. Okej, sa han lite besviket.
Efter att ha åkt minibuss i mer än en timme stanna vi. Ute sken solen och vår härliga guide berätta om denna fattiga White Karen Hilltribe, pekade på husen och berätta hur de bodde. Pekade på risfältet och sa ”Ricefield, look you can take a foto. Yes, take a foto on the ricefield” Eftersom ingen gick dit, så gick hon dit först. Vi följde efter och tänkte, ja varför inte ta ett kort här?
In i minibussen tillsammans med de andra, två eventuella pensionärer, 3 britter och 4 thailändare. En salig men trevlig blandning. Nästa stopp blev ett vattenfall, vitt forsande och omringat av grön vegetation. Kalasvackert! You take a foto, sa guiden igen. I can take foto on you, sa hon och med ett leende tog hon kort på allihopa,till och med på oss.
Och så blev det äntligen dags att bege sig mot toppen. Ja, eller vi hoppade återigen in i minibussen och åkte uppåt. Uppåt, uppåt och uppåt tills det inte gick att åka än mer uppåt. Vår entusiastiska guide prata om toppen samtidigt som dimman drev in. Vi var förväntansfull för i broschyren hade vi läst Then drive up to the top of the mountain is exhilarating. Sweaters or warm jacket should be taken along as it can be extremly cold on the top. After a final steep climb, the summit is surprisingly flat though misty, cold and windy. Vi följde trapporna genom den mossiga vegetationen upp till en skylt, såklart kunde guiden insistera på att ta ännu ett kort på oss. Den första blev lite suddig tyckte hon, så hon fick en andra chans.
Några trappsteg senare stod vi och kollade fundersamt på någon fyrkantig grej och guiden berätta vänligt och stolt att detta faktiskt är toppen. Så där stod vi på toppen utav Thailand, 2565 möh, och njöt utav de lite svalar klimatet. 14 grader och molnigt.
Vi åkte vidare i minibussen, vidare till the pagodas built in honor of their Majesties the King and Queen. Där kunde man åka rulltrapp, läsa om Buddha och kolla på fantastiska utsikter. Det var ett fint stopp.
Vidare igen, det blev dags för sen lunch och det fanns mycket gott att välja bland. Men bäst av allt var att få strosa omkring intill vattenfallet.
Sist besökte vi en marknad och kollade på frukter och handgjorda grejer. Det börja regna lätt och vi åkte hem, somnade nöjda efter dagens strapatser.
Ebbas Fotografiska 