Snöfläckarna smältet sakta undan och blommorna började slå ut. Brunt övergick sakta i grönt. Vi fick mycket besök av annan personal och jobbet var intensivt. Men det gavs många tillfällen att sitta utanför huset om kvällarna och njuta utav omgivningarna, äta popcorn och titta på renflockarna. De första riktiga sommardagarna kom med varmare väder, solsken och mygg. Vi fick besök utav en bortsprungen hund från Norge, grillade under månadens enda snöiga dag och åt glass i en solig hängmatta. Jag sprang sönder mina löparskor efter alla turer ner till Storulvån, svävade på moln och tog morgondopp i älven.
Augusti börjadae starkt med solsken och värme. Konstigt nog lyckades jag få en vecka ledigt under högsäsong, sprang ner från fjället och åkte tåg till Kiruna. Jobbade i starten på Fjällräven Classic, träffade nya och gamla vänner och åkte hem till fjället igen. Vi hade poolfest med grillning och vedeldad bastu. Hjortronen mognade före blåbären och de samlades på burk. Jonas&Karl kom på besök och spelade för oss i matsalen med fantastisk utsikt. Jag sprang omkring på fjället, upp på små toppar och ner över bäckar. Sprang en av de finaste turerna i solsken via Enkälen ner till Storulvån och åt stormköksmiddag i skogslandskapet. Den första snön kom och la sig på massivet och gnistrade i kontrasten mot allt det gröna.
Mörkret kom tidigare och snön yrde omkring men smörblommorna envisades med att fortfarande blomma. I gott sällskap gick jag till Helags och hade det sådär bra som man bara kan ha det där. Fjället sken av höst och doftade fantastiskt. En dag efter jobbet fick jag se snövita toppar i ett solnedgångslandskap när jag sprang ner till Storulvån. Dagarna därpå besöktes både Blåhammaren och Storerikvollen innan jag återvände lagom till kvällspasset. Man kunde göra toppturer och få sig några svängar i massivet och bitvis var hela fjället vitt. De sista gästerna för säsongen traskade åter ner mot asfaltsvägen, vi putsade och fejade på vår älskade station.
Säsongen tog slut och vi lämnade ett vitt Sylarna bakom oss. Det var många känslor när det var dags att säga hejdå och tacka för de gångna månaderna. Jag åkte till Östersund och njöt av hösten. Bakade, fikade och besökte vänner. I en liten bil satt vi tre inklämda tillsammans med all packning och åkte söderut mot Linköping. Träffade saknade vänner och drack öl på Klompen. Cyklade, klättrade och vinkade hejdå, vi syns snart igen. Åkte på fotoutflykt till Ågelsjön och läste bok under höstfärgade träd.
Första dagen i november satt jag på ett plan mot Thailand tillsammans med två vänner. Några timmar efter att vi landat satt vi på ett skakigt tåg med fönsterna neddrag, på väg mot Chiang Mai. 17 osköna timmar senare klev vi av och kände på värmen. Vi bodde billigt och bra, hade pool och använde den. Gick på marknader, drack kaffe och åkte för att klättra. Vi åkte på guidad tur, tittade på vattenfall, risfält, monument och stod på toppen utav Thailand. Jag fick feber, låg och skakade i 30 gradig värme men återhämtade mig. Vi åkte till Bangkok och mötte upp vår fjärde vän, tog en buss söderut. Klev av i Ao Nang och spenderade två veckor på Ton Sai med klättring, regniga eftermiddagar, svettiga djungelpromenader och shakes i skuggan.
Så packade vi ihop våra prylar, vinkade hejdå till en strand och klev iland på en annan, men denna gången ute på en ö. Från utsiktspunkten spejade vi ut över PihPih Island och åt Italienskinspirerad pizza till middag. När alla andra på denna ö tycktes vara ute och festa, låg vi och sov. När alla andra tycktes ligga och sova var vi uppe och klättrade. Klättringen gick över förväntan, vi stannade lite mer än en vecka innan vi tog oss tillbaka till Bangkok. Lagom till lucia klev vi av planet i ett vitt Sverige, flygvärdinnan vi suttit bredvid såg snö för första gången och ute var de kring – 20 grader. Julen närmade sig, var där full med godsaker och värme. Några dagar innan nyår tog jag tåget till Jämtland och strax utanför Åre skålades det nya året in.
Ebbas Fotografiska 