Jag trycker in knappen, beredd att hinna bort till trädet innan kameran klickar till. Men när jag tar första steget missar jag inte stenen som gömt sig under snön, snubblar till och parerar. Återfår balansen för att i nästa steg snubbla till på nästa sten. Jag är på väg ner mot den snötäckta marken, skvätter snö men lyckas komma på benen samtidigt som kameran säger klosch.
Det går bra nu, tänker jag och skrattar.




