Jag äter nybakt bröd till frukost och när omgivningarna fortfarande är blå står jag på skidorna. Utförsbackar och bra glid. Ensam på fjället i min röda favoritjacka. Ett blå-vitt fjäll som sakta övergår i grå-vitt och inte mer vind än den som farten ger mig. Tystnaden avbrytts när några ripor skräms upp, annars är det bara ljudet av skidorna och stavarna mot snön som hörs. Ledkryssen sätter färg på omgivningen och vidderna känns oändliga. Det finns utrymme för tankar att flyga högt och fritt.

När jag kommer fram är det bara förmiddag och det känns som att dagen precis börjat.