Snön som virvlade till när jag tryckte upp ytterdörren, ett par rejäla skottag och några kliv i djupsnön senare stod jag utanför huset. Tvärs över plan, ner med spaden från väggen, bort med snön och sen upp med dörren till stationen. Inne skaka och borsta jag bort så mycket snö som det gick från mig själv och plocka fram frukosten till oss personal.
När jag enligt schemat traskade upp för att laga lunchen i P-huset började molnen spricka upp och blå himmel blåttades. När vi alla satt samlade kring bordet skymtade strålande solsken bakom det halvt igensnöade fönstret. Äntligen!
På med stighudarna på skidorna, sen ut och upp. Solens sken som glittrar i ögonen och mjuk snö över en hel stor fjällsluttning. Mjuka härliga svängar och puder. Lovely!
Jag kommer in, tar en kaffe på stationen men i entrén står ett par sprillans nya turpjäxor tillhörandes mig och jag bara måste ut och upp igen. Telemarkssvängar på turis och det känns så lätt och ledigt, framförallt högersvängarna.
Leendet håller sig kvar hela kvällen och jag vill ha mer. Mer, mer mer! Mera solsken, mera härlig snö och oändligt med svängar.
Är förhållandena såhär tror jag minst sagt klättringen har fått sig en konkurent. Så kul att jag glömde bort att använda kameran som hamnat långt ner i ryggsäcken…
Ebbas Fotografiska 