Solen skiner när vi ger oss av. Följer leden några hundra meter innan vi tar av, ut i ospårad terräng. Siktet har vi ställt in på en topp, men vi kommer inte ändå upp. Vinden blir helt stilla och vi gräver oss en solgropp. Jag och två kära gamla vänner från förr. Egentligen har vi ingen tid att passa och vi har inga måsten utan bara ett hav av oändligt med möjligheter.

Tillvaron är kravlös och fjället är vitt. Det är ledighet när det är som vackrast.