Norrskensnatt.

Vi satt på taket och skådade norrskenet. Det var fint i snålblåsten.

Senare gick jag ensam ut i natten och hela himlen pulserade av norrskenets flammor. Ringlade sig omkring och runt. Dansade vilt och häftigt och lät ingen komma undan. Över Vaktklumpen sken månen upp och kastade skuggor, men norrskenet var inte sämre. Himlens skådespel speglade sig i snön och pannlampan kändes överflödig för att hitta rätt på kameran.

Föreställningen höll på i timmar och efter två norrskensvintrar i Kiruna kan jag lätt konstatera att detta var det största jag sett. Wow!

Imorse var det trötta steg som vandrade mot jobbet, men ögonen glittrade fortfarande av nattens magiska gröna ljus.