Ensamhet.

Jag tog mitt pick&pack och skidade ner till björkskogen, till stationen vid vägens slut. Efter en natt med mycket sömn och en fin frukost knöt jag på mig pjäxorna för en dagstur. Någonstans i björkskogen, mellan frusna myrar och små åsar slog jag mig ned. Med min silvriga spade grävde och fixade jag, byggde en liten mur som hindra den lilla vind som fanns att nå mig. Tillbakalutad mot en björk med solen tindrande i ögonen blev jag sittande läge. Ensam.

Det finns den ensamheten när man mer än någonting annat vill vara med någon annan och så finns det den här ensamheten. När man kan njuta av tystnaden, lugnet och känna sig tillfreds med sig.

Ibland är det fint att bara få vara.